Löpning är världens mest konkurrensutsatta sport eftersom varje frisk människa i hela världen oavsett inkomst eller bakgrund kan springa. Det behövs inte någon utrustning alls även om de flesta som börjar springa gärna köper ett par sköna löparskor.
Inom friidrotten finns flera olika löpargrenar. Den kortaste är 60 meter (m) och den längsta är maraton, d.v.s. 42 195 m. Sprintgrenarna är sträckor mellan 60 m och 400 m. Till medeldistans räknas grenar mellan 800 m och en engelsk mil. Träningen skiljer sig mycket beroende på vilken sträcka som idrottsutövaren ska tävla på.
Sprintträning
I sprintlopp är det maxfart som gäller från start till mål. Kända namn inom sprintgrenarna är bland annat Usain Bolt och Florence Griffith Joyner som även var känd för sina långa naglar. Florence naglar var målade i olika färgstarka nagellack när hon tävlade. För att bli en snabb löpare på de korta distanserna krävs en muskulös kropp som får ut maximal hastighet under kort tid. Det krävs både styrketräning och intervallträning. Löpträningen ska vara explosiv och intervallerna korta. Sprinters tränar t.ex. genom att dra en tung släde bakom sig för att öva upp benstyrkan. För att lyckas som sprinter krävs också en bra teknik i startblocken varför starter bör nötas in tusentals gånger för att de ska sitta i ryggmärgen.
Medeldistansträning
Medeldistans anses av många vara de tuffaste löpgrenarna eftersom de kräver både uthållighet, mjölksyratålighet och snabbhet. En känd svensk medeldistanslöpare var Gunder Hägg som tävlade under 1940-talet och satte flera rekord. Att träna för att bli en bra medeldistanslöpare kräver mycket pannben. Dels krävs hårda snabba intervaller på sträckor mellan 100 m till ibland ända upp till 1000 m. Dessutom krävs en hel del längre löprundor på flera mil i veckan. Utöver all löpträning krävs även att många timmar läggs på styrketräning. Medeldistanslöpning kräver också stark mental styrka eftersom den avslutande delen av loppet springs med mjölksyra som svider rejält i musklerna.
Vilka passar för sprint och medeldistans?
Framgångsrika sprintlöpare har ofta en naturlig muskelstyrka och snabba muskelfibrer. Du ser aldrig en tunn och lätt sprintlöpare utan de har en muskulös kropp med kraftiga lårmuskler och armar. Medeldistanslöparen är däremot lättare och smalare. För att orka springa i ett högt tempo under flera minuter gäller det att inte vara för tung. En viss muskelmassa krävs ändå för att kroppen ska orka trycka på steget utan att tappa fart. Medeldistanslöpare har mer uthållighetsfibrer i sina muskler än vad sprintlöpare har.
Även om vissa människor har bra gener för en viss sträcka är det inte generna som blir avgörande för vem som blir bäst. Istället är det den som klarar av all den enorma mängd träning som krävs dag ut och dag in under många år som kommer att stå högst upp på prispallen.